theadmin - lite snyggare rent allmänt...

Sådärja!

Nu har IPRED gått trätt i kraft, ni vet den där lagen som ger musikbolag, filmbolag och allehanda andra privata och vinstdrivande aktörer möjligheten att inleda egna spaningar och förundersökningar mot potentiella fildelare. Fåraskaran står som vanligt på barrikaden, bräker och applåderar. "Gud så bra! Nedladdning är ju stöld! Sätt dit alla pirater, tjuvar och banditer!"

Kan vi en gång för alla slå fast en sak, ok? Nedladdning ÄR stöld, om du laddar ner ett verk som någon annan hade räknat att få betalt för. Det är ett regelrätt snatteri av en prissatt vara. Det är emellertid inte det som är problemet här.

Hela Sverige består av folk som INTE FÖRSTÅR den här problematiken, men likförbannat bräker de. IPRED må vara ett steg mot att få fast olagliga fildelare (även om det GARANTERAT inte kommer att fungera). Men det är ändå fullständigt sinnessjukt.

Redan nu finns tjänster och funktioner på internet som gör hela den här soppan fullständigt meningslös. De enda som drabbas är de som inte kan skydda sig, dvs de som inte vet speciellt mycket om datorer, dvs de som inte fildelar i någon större skala. De som utgör kärnan av fildelningsscenen kommer aldrig att åka fast.

Det enda ni, ni som applåderar åt det här, har att applådera åt är att penninghungrande internationella bolag med Antipiratbyrån i spetsen har beviljats rättighet att spana på vad du, jag och alla andra gör på nätet. Kanon.

PIRATE BAY-RÄTTEGÅNGEN

En massa fårskallar, antagligen samma gäng som bräker gillande om IPRED, har fått för sig att TPB-rättegången handlar om upphovssrättsstöld. Allvarligt, hur dumma är ni? Har ni inte ens vett att läsa in er på ämnet innan ni bräker?

Hundratals debattartiklar skrivs och tusentals bloggar författas, där den springande punkten är att medladdning är stöld. Tillåt mig då att få berätta hur verkligheten ligger till när det gäller The Pirate Bay.

TPB är en tjänst på internet där personer kan dela filer med varandra. Det kan handla om dina egna demolåtar som ditt band gjort, det kan handla om den egna boken du försöker sprida gratis, det kan handla om vad som helst. Internet är uppbyggt av teknik som delar filer mellan användare på ett eller annat sätt, oavsett om det är en websida du besöker, ett mail du skickar, eller en olaglig Stones-låt du laddar ner. Just TPB är en sökmotor för att hitta de filer man letar efter. TPB delar inte själva ut några filer. Det är användarna som använder TPB som delar ut filer. Vissa delar ut lagliga filer, andra upphovsrättsskyddare filer. Oavsett vilket så är TPB bara en sökmotor, utan egna filer. Självklart är TPB mer eller mindre strömlinjeformad för att du ska kunna dela musik, spel, program och film via sökmotor, det kan man utläsa av namnet om inte annat. Men det förändrar inte det faktum att det trots allt bara är en sökmotor som mycket väl kan användas till laglig fildelning, av lagliga människor.

Alltså, när du skriker om att The Pirate Bay ska fällas för att de delar ut musik, så säger du samtidigt att Posten ska fällas för att langa knark, eftersom Posten är Sveriges största distributör av narkotika. Att Google ska fällas för att visa barnporr, eftersom du via google faktiskt kan söka reda på sådant. Att bilindustrin ska fällas för att transportera smuggelgods, eftersom majoriteten av allt sådan smugglas i fordon och att Vägverket ska fällas för allt olagligt som förflyttas via vägnätet.

Nej, det är ingen löjlig jämförelse. Om du hade läst på lite innan du stått och bräkt som en fårskalle så hade du sett det absurda i att försöka fälla en gratis internettjänst för vad deras användare gör.

Men ni fortsätter ju bara, era dumma fån, och hejar fram den ena dumheten efter den andra. FRA-lagen och IPRED, vad kommer sen? Det är samma jävla visa varje gång det kommer något nytt. Radion skapade uppror i musikvärlden. Videon skapade uppror i filmvärlden. Kassettbandet skapade uppror i artistvärlden. När fan ska dom lära sig att anpassa er till nutiden? Följande utklipp är ifrån 1981.

"Vildvuxen precision. Efter ett drygt kvartssekel på scenen är Metallica fortfarande bäst på plan." - Citat ifrån recensionen i DN

På lördagen satte vi oss i bilen, jag och min långhårigare hälft M, och begav oss mot Den Kungliga Hufvudstaden. Där skulle det vankas drinkar, bira och inte minst en helkväll ihop med musikanterna i Metallicas orkester.

Vi beslutade att boka in oss på Hotel Globe för att få kortast möjliga resa mellan hotellet och konserten och det kändes på en gång att det var ett mycket bra drag. Efter lite fixande på rummet och ett par medhavda bastanta vodkagroggar, så begav vi oss ner till hotellbaren där hundratals mer eller mindre slipade Metallica-fans stod samlade och pimplade bira. Stämningen var god och efter ett par drinkar så började vi så sakteliga promenixa de hundratalet meter mot entré nr 6 av Globen.

Väl inne så letade vi upp en bar där det såldes riktiga öl, i gången hade de som vanligt bara folkbira, och satte oss för att invänta spelningens start. Förbandet Machine Head dundrade på och hade det inte varit så att jag hade haft med mig M så hade jag garanterat sett deras gig också. Nu tyckte  vi emellertid att en konsert fick räcka och det var betydligt trevligare att sitta och snacka lite skit och ladda inför den riktiga spelningen.

Jag uppskattade att Metallica skulle gå på runt kl 21, så en kvart innan så letade vi upp våra platser. Rad 2. Lysande. I princip så nära man kan komma utan att stå på parketten . Helt enkelt fina platser något så överjävligt, och det till det facila priset av 1700kr stycket. Underbart.

Precis som undertecknad hade förespått så släcktes lyset runt kl 21 och 2 timmar och 40 minuters "mindfucking" tog sin början. Vilken jävla resa. Tillåt mig att återberätta, recensera om ni så vill, min kväll låt för låt:

That was just your life

Ni som har köpt Death Magnetic känner igen öppningsspåret. Ni som som bara laddat ner den kan sluta läsa här, skriver inte för er. På skivan tycker jag att låten funkar riktigt bra, när den spelas live som öppningsnummer funkar den ännu bättre. Ljudet är visserligen obalanserat och de 6-7 mickarna på centerbyggda scenen som James varvar mellan känns olika mixade och Lars trummor ligger aningen för högt. Halvvägs in i låten blir ljudet bättre, och oavsett denna lilla fadäs så är låtjäveln en helvetes jävla stekpanna rätt i plytet. Underbart alltså.

The end of the line

Inte en av mina favoritspår på Death Magnetic och inte ett av mina favoritnummer live. Visserligen ett fortsatt adrenalinpumpande, men låten är så pass svagt sammansatt redan ifrån början att jag hade föredragit en gammal hederlig låt här. Varför inte den klassiska öppningslåten Creaping Death som ju alltid sparkar igång publiken ytterligare ett snäpp.

Harvester of sorrow

Gillar den här låten men till skillnad ifrån vad tamejfan alla andra recensenter verkar tycka så förbehåller jag mig rätten  att säga att den här versionen görs halvdan. Ljudet är åter halvsunkigt, om än högt och underbart så klockorna stannar. En riktigt bra låt som inte kommer till sin rätt. Många blöj-fans hade nog dessutom föredragit en mer mainstream-klassisk låt här än just Harvester, när de två första var som de var.

No remorse

Alltså, killarna är ju gudabenådade på instrumenten, inget snack om saken. Allt skit som Ulrich fått ta under åren om att vara en medioker trummis känns som ren bullshit här. Fullt jävla ös, taktsäkert och snabbt. Lysande. Synd bara att låtfan är rätt jävla tråkig by design.

One

Som alltid en jävla slagdänga. När introt kommer i form av det klassiska helikoptersmattret och eldbomberna som känns farligt nära att elda upp hela globen, så skriker publiken som en porrsurfande tonåring på crack. Lyckan är total. Att sen gitarren är långt ifrån så exakt som den var på Station 2007 är helt ok, vi vet alla hur låten går och vi sjunger lik förbannat med i eufori.

Broken, beat and scarred

En skitlåt. Kanongenomförande såklart, men enligt mig ett av de svagaste spåren på Death Magnetic. Bort med den, spela "For whom the bell tolls" istället. 

Cyanide

Säger samma sak här. Ett ganska mediokert trash-spår för att vara husgudarna Metallica. Bort med det och ge mig något roligare. Vad sägs om en "No leaf clover" eller kanske en "Battery"? Stånga mig, gör någonting!

Sad but true

Som alltid ett underbart inslag i varje Metallicakonsert. Och precis som vanligt så jublar publiken när James, också precis som vanligt, deklarerar att "we will start the concert over now, lets play something heavy". Alla vet vad som är på gång, trots att spelningen i mitt tycke redan varit "heavy" så det räcker och blir överför de flesta band. Nåja, låten sitter som en snyting. Inte helt oväntat.

Turn the page

Jag gillar den här Bob Seger-covern. I princip så gillar jag hela Load/Reload-eran, även om alla påstådda "äkta rockers" skulle lyncha mig för det uttalandet. Det finns otroligt mycket musikalitet i dessa låtar och även om jag tycker att den kunnat framföras mycket bättre så var den ett skönt inslag. Kanske inget jag skulle önska om jag vill sammansätta min egen önskekoncert, men inte alls pjåkigt.

All nightmare long

Orka. Texten är yxig, takten är överarbetad och låten suger generellt feta diskoloafers. Fast på ett rockigt sätt då. Ge mig en "Ride the lightning" eller vad som helst, men snälla ta bort den här låten. Det som suger på skiva suger här ännu värre live. Bort!

The day that never comes

Om den förra låten är sunkig så är den här desto underbarare. Jag har aldrig riktigt gillat den fullt ut på skiva, trots att jag matades med den på radio och lite varstans. Men live. Herregud vilken jävla låt. Jag tror att det här blir en liveklassiker, något vi får se på eventuella framtida livespelningar. Och dessutom syns det att grabbarna gillar att spela den, vilket gör upplevelsen ännu bättre för mig som åskådare. Låten är lång och uppdelad i minst 3 sekvenser. Alla delarna fungerar otroligt bra. När slutet nalkas kommer dubbelpedalerna och takten dras upp till nästan osannolik hets av den stackars trumslagarpojken Lars. Jag myser och bara ler. Står stilla och ler. This is what Im talking about!

Master of puppets

Världens bästa hårdrockslåt genom alla tider. Det kan inte gå fel. Som en extremt jävla inbiten Metallica-fan ser jag redan när pojkarna byter gitarrer, James slår an en sträng och hänger sådär säreget på tonen vart det är på väg. "Master of puppets" skriker jag till M, och sekunden senare sparkar den igång. Hade jag inte hört den här låten så ohyggligt många gånger så hade den varit höjdpunkten. Eller vafan, det är den nog ändå. Världens bästa låt.

Fight fire with fire

Jag gillar den här låten. Det smattrar och smäller och det är tonsäkert som fan. Riktigt bra. Detta är ännu en jag inte skulle haft med på önskelistan, men det funkar.

Nothing else matters

Jag förstår att den liksom "måste" spelas, men för min del kan jag gärna slippa den. Det finns så många Metallicadängor att välja emellan, och även om det här i mitt tycke är en av de bästa balladerna jag vet, så behöver jag den inte just nu.

Enter sandman

Egentligen skulle jag skriva samma sak som ovan, men jag måste säga att detta kanske är den bästa version av det här gamla örhänget jag hört. Det är som sig bör äckligt tight i orkestern, och publiken hoppar av förtjusning. I den extremt samspelta ensemblen på scenen så ser jag hur många gånger de spelat den här låten. Många. Tycker nästan lite synd om dem. Men bra är det, som helvete.

Helpless

Är inte lika förtjust i Diamond Head-covern som i covern ovan. Det funkar, men det finns många andra jag hellre hade hört om det nu ska spelas covers. M hade hoppats på "Last caress" och det var synd för hennes skull att det inte blev så. Inte dåligt, bara inte en favoritlåt i min bok, varken som original eller cover.

Jump in the fire

Här inser jag att de kommer att nobba några av mina gamla hederliga favoriter, och de gör det till förmån till den här gamla dängan. Njae, inte ett bra val om ni frågar mig. Låtar som "For whom", "Ride the lightning", "No leaf", "Battery", osv osv.. Dessa hade gärna fått ta den här låtens plats. Jag räknar snabbt igenom antalet spelade låtar i huvudet och inser att det nog bara blir en till. Och vilken kan det bli då....

Seek and destroy

Riktigt jävla coolt. Jag älskar den här låten trots att det är lite av en mesdänga, men i den här atmosfären blir det ashäftigt. Hetfield uppmanar ljuskillen att tända upp de vanliga lamporna. Som någon skrev i en tidning, "det känns lite som att vara på efterfest i Metallicas replokal". Så är det faktiskt, intimiteten med bandet är aldrig så stor som här (om man inte är 80-tals groupie och har jobbat som "shower-girl" back in the day). De tänder upp hela globen och svarta badbollar släpps från taket och allsången tar vid. Det är en fantastisk farväl-låt det här, inget snack om saken. Ocxh fantastisk låt generellt.

Over all skulle jag vilja påstå att det här är var en underbar spelning. Inte riktigt lika vass låtmässigt som Stadion 07, men den tighta atmosfären i globen ifrån rad 2 gör den ändå till en jävla höjdare. De bästa numren var utan tvekan "Master of puppets" och "The day that never comes", men det finns flera andra låtar som kan hävda sig bland de bästa av musikstycken. Jag har sett mycket livemusik, men Metallica är det bästa jag vet. Så enkelt är det. Och efter den här konserten kan jag med handen på hjärtat att jag aldrig sett en hårdare, tyngre och mer skallbankande konsert, inräknat Sepultura, Haunted och Bo Kaspers.

Metallica äger världen, så är det bara.

Eder // theadmin - världens bäste recensent

PS. Ett stort SHOUT OUT till min lillebror Nicke som sitter i Pattaya och fyller år idag. Grattis bror!

Här kommer en blogg till alla mina kortspelande vänner. Jag har förstått att väldigt få av er, typ ingen utanför min bekantskapskrets, känner till den variant av Gurka som vi kallar Mördar-gurka eller Attack-gurka. Detta är enligt mig det överlägset roligaste kortspel jag vet och är minst lika taktiskt som Hold Em. Det går dessuom fint att spela om pengar.. :) 

Jag känner att detta är min plikt, jag måste helt enkelt lägga ut reglerna här:

Antal spelare: 2 eller fler (ju fler spelare desto roligare spel men det går att spela på 2)

Antal kort: 52, ingen joker

Given: Varje spelare ska ha 6 kort.

Kortens värde: Färgen spelar ingen roll, så det räcker med att sortera upp korten efter vanlig valörordning, d v s esset är högst tvåan är lägst. (Det finns dock ingen mördargurkaspelare av rang som sorterar korten, på så sätt blir man lättläst när man lägger ut korten.)

Observera: Essen har en speciell betydelse i Gurka. När ett ess spelas ut, måste du lägga ditt lägsta kort, även om du själv sitter med ess på handen.

Det här går spelet ut på: Att i allra sista spelet ha det lägsta kortet kvar på handen eller i varje fall inte sitta med det högsta. Den som får det sista sticket har nämligen förlorat och får det antal poäng som kortet är värt. Om två spelare har samma valör på det sista kortet får båda spelarna ta samma poäng. Den som först går över 31 har förlorat och spelet går vidare tills endast en vinnare står kvar. Om någon visar ett Ess som sista kort så har denne automatiskt förlorat.

Spelregler: Förhand spelar ut ett kort. Den som sitter näst i tur har två alternativ. Han kan sticka över med det kort som ligger närmast över det lagda kortet, eller lägga det lägsta han har på handen. Om spelaren har exakt samma valör på handen som det utspelade kortet så MÅSTE han lägga det kortet.

Exempel: Om förste spelaren lägger en 7:a måste näste denne lägga en 7:a om han har någon sådan. Har han inte det kan han välja, det som är närmast över 7 eller det lägsta han har på handen. Du får inte lägga Ess på Ess.

Därefter går spelet vidare till nästa spelare och det är alltid det högsta kortet på bordet som styr spelet. När alla spelare lagt ut ett kort och rundan är avslutad så börjar spelet om med att den som blev hög, dvs "vann sticket" får lägga ett nytt kort. Om en spelare lagt samma valör som en annan spelare, och detta är den högsta valören, så räknas det senast lagda kortet som "hög" och denne spelare börjar nästa runda.

Den som inte KAN sticka över MÅSTE lägga sitt lägsta kort. Det handlar alltså enbart om att få motspelarna att bli av med sina lägsta kort, eller i alla fall att få ett lägre kort kvar än sina motspelare. Det är därför ofta taktiskt riktigt att försöka spela ut mellankorten i början. (Du måste ju ha något högt kort på handen också, så du kan sticka över och inte tvingas lägga ditt lägsta hela tiden.)

The Twist at the end:

Det är den här delen som gör spelet så outsägligt taktiskt. Detta är inte svårt och sitter snart i ryggmärgen, men kan verka lite krångligt till en början. Läs detta väl.

När alla spelare har 1 enda kort kvar och det är dags för att visa upp vilket kort man blivit sittande med som avgörande kort, kan förste spelaren (den som blev "hög" under föregående runda) bjuda sina motspelare på ytterligare en dimension. Denne kan då:

•1.      Helt enkelt lägga ut kortet och därmed tvinga alla andra spelare att visa sina kort. Den som då har högst valör får antalet poäng.

•2.      Bjuda (säga: "Bättre kort" eller "jag bjuder"). Detta betyder att spelaren lägger sitt kort uppochner utan att visa, och säger därmed att denne inte är säker på att inte vara sämst på bordet (ha högst kort kvar). Då måste näste spelare ta beslutet om huruvida denne är absolut bäst på bordet (har lägst kort kvar, det räcker i detta läge inte med att vara näst bäst eller att dela förstplatsen). Om spelaren är helt säker på att vara bäst på bordet så tar denne inte bjudningen utan lägger istället ut sitt kort. Då gör alla andra spelare detsamma.

Om spelare 2 inte heller är säker på att vara bäst på bordet går turen till spelare 3 som ska ta samma beslut, "är jag bäst på bordet eller inte"?. Därefter spelare 4, osv. Om ingen vid bordet vågar ta beslutet och tro att denne är bäst av alla på bordet, så muckas alla kort och man delar en ny omgång.

Om en spelare INTE tar bjudningen, dvs säger "aldrig, jag är bäst" och lägger ut sitt kort så MÅSTE denne också vara absolut bäst av alla spelare. Om spelaren som inte tar bjudningen är bäst så får den som är sämst ta sitt antal poäng, men om spelaren INTE är bäst får den spelaren ta DUBBLA antalet poäng denne har på sitt kort.

En överblick och spelet i korta drag:

Du måste alltid lägga närmast över eller det lägsta du har. Du får inte lägga Ess på Ess men måste lägga samma valör om du har en sådan på alla andra kort än Ess. När sista kortet ska spelas ut kan sista första spelaren "Bjuda", alltså välja att inte visa sitt kort och istället ge över bollen till näste spelare. Denne måste då antingen vara absolut lägst på bordet (inte dela) om den inte tar bjudningen och lägger ut, eller bjuda vidare till näste spelare som får ta samma beslut. Om alla bjuder så delas det om och spelas igen. Om det inte bjuds av någon spelare och denne också är bäst, så får den som har sämst kort ta antalet poäng denne har på handen. Om spelaren som inte tog bjudningen inte är bäst på bordet få denne ta sitt korts poäng x 2. Då "överlever" alltså den som har sämst på bordet, även om denne har Ess. Först över 31 poäng har förlorat och åkt ut.

Glasklart? :)

Titt som tätt så får man spam-mail, det bara är så. Idag fick jag ett spam-mail som på något konstigt sätt gräver sig under skinnet på en. Förr stod det ju ofta något specifikt i mailen, något man förväntades göra eller någon fil eller länk man skulle klicka på. Nu skickas det mest ut ett existensiellt budskap som antagligen är designat för att hålla oss vakna på nätterna, grubblandes. Idag kom detta:

Greetings.

Own with your co-worker

is an important one," said Dr. Kenneth

that I have been

Sincerely, Travis Sutherland.

Vad menas? Jag kan inte sluta läsa, finns det något underliggande budskap här? :)

// theadmin - underbar och älskad av Allah

Åh så trött jag är..

Om man är gräsänkling och spenderar i stort sett varje kväll med att spela Rock Band på Nintendo och dricka vin, vad är det då som kommer på efterkälken? Just det. Städning. Vad gör då en slipad hobbyungkarl för att ordna till situationen? Precis.

För sådär 20 minuter sedan åkte dom, de två damerna ifrån städfirman som kom hit strax innan 8 i morse. De tog två av de tre våningar huset består av och nu är det fanimej finare än Tarzan här. Blir kanon när M kommer hem.  

-"Så fint du gjort älskling, är ju superstädat här".

- "Japp, jag är som en maskin, ville bara visa hur städning SKA gå till". Slipat.

När klockan var 3 i natt så beslutade vi att lillebror Mikey Mike (på egen begäran) skulle vara vaken till kl 7 då städfirman skulle komma, och öppna dörren åt dem. Ungefär följande utspelade sig.

Bror: Jag kan vara vaken, jag brukar ändå inte sova förrän vid 6-7 på morgonen.

Jag: Är du SÄKER på det? Du behöver inte om du inte vill, jag kan ta det, för du får absolut inte missa det.

Bror: Jaja, det är lugnt. Jag är helt säker.

Jag: Ok, jag vill verkligen poängtera hur viktigt det är, annars ringer de till mig och undrar varför jag inte öppnar och jag framstår som en pajas inför min kund (som äger städfirman). Du får absolut inte somna, då är det bättre du avsäger dig uppgiften så tar jag det.

Bror: Jaja, sluta tjata. Det är lugnt, jag förstår att det är jävligt viktigt.

Jag: Ok, bra. Då går jag och lägger mig så kan du väcka mig när dom kommit. Natti.

Klockan halv 8 ringer det på min telefon. "Vad håller du på med, är det ingen hemma eller?". Helvete.

Kliver ner i vardagsrummet och jodå, där ligger det lilla livet och sover. Arg som ett jävla bi blir jag, det var ju liksom precis det som inte fick hända. Slår en kudde i huvudet på lillpojken, och styr sen upp situationen med städarna. Ingen direkt skada skedd egentligen, men ändå så ohyggligt frustrerande att alltid behöva kolla, checka, kontrollera, hjälpa, styra upp, ställa upp, fixa, betala för saker, låna ut, bjuda, skjutsa, hämta osv osv. Och när det är åt andra håller så är det mest en axelryckning och tydligen inte så jävla noga. Jag blir inte arg, det går över snabbt, men med risk för att låta lite smågay så måste jag erkänna att jag blir rätt ledsen och besviken.

Jaja, hur som helst så blev han väl stött eller något, för plötsligt var han försvunnen. Åkte väl hem antar jag. Well well, antar att han hör av sig senare när han fått sova lite.

Så för att sammanfatta: Huset är skinande rent, känns riktigt bra. Bror försvann, men han är nog tillbaka snart. Hur trött som helst är jag men man har ju ett jobb att sköta så vi kör på som vanligt. Är man en hjälte på natten så kräver hjältemod på dagen, så enkelt är det.

Puss puss på er! Nu taaaaaar vi dom igen!!

En sak som gör mig gruvligt förbannad är räkningar. Att se räkningar, att få räkningar, att höra talas om räkningar. För att inte snacka om att betala räkninar. Men hur fan jag än vrider mig i världen så har jag arslet bak, och likförbannat måste jag titt som tätt betala en massa pengar till diverse löst folk och företag som tycker sig ha rätt till det. Det må väl vara hänt.

En sak som dock INTE må vara hänt, är när en del av de här jävla skojarföretagen skickar ut räkningar för en tjänst jag inte beställt. Får man göra så? Nu senast fick jag inte en utan två räkningar från det "välrennomerade" företaget Falck Security . Man skickar en faktura på runt 400 pix för en tjänst man tycker att jag borde ha, i det här fallet en non-stop-garanti för min bil. Längst ner står det med små jävla irriterande bokstäver; "Om du inte vill ta del av erbjudandet så kan du bortse ifrån den här fakturan" eller något lika äckligt i samma anda. VAFALLS?!

Är det alltså okey att skicka ut fakturor, med förtryckt inbetalningskort,  till folk och företag med diverse erbjudanden på? Utan att dom bett om det? Om ni kan lagar och regler bakom detta, snälla informera mig. Jag kommer omgående att börja skicka ut fakturor, speciellt till Falck. Dom, och många fler, kan i så fall se fram emot erbjudanden såsom;

Summa: 67.000 sek

Tjänst: Slippa hånbloggas av theadmin

Summa: 21.50 sek
Tjänst: Slippa ligga med Kristina Lugn

Summa: 449 sek
Tjänst: Du får fisa hur mycket du vill under en timma

(Om du inte vill ta del av erbjudandet så kan du bortse ifrån den här fakturan)

Jag ger mig fan på att en och annan faktura slinker igenom och (I had a dog and his name was..) BINGO så är pappa rik. Eller ja, rikare.

Så Falck Security och ni andra pajasföretag som tror att ni ska kunna blåsa mig på cash, GLÖM DET!

Eftersom ni verkar ha missat så mycket så kommer här ännu ett klipp. Fina grejer!

Jag har fått ungefär skitmånga mail ifrån eder, min adminjugend, där ni desperat skriker efter nya bloggar. Låt mig vara!

Jag har ju för fan varit bakis i helgen. Eller ja, kanske inte igår då, men då ägnade jag mig mest åt allmän navelhysteri hemma i soffan och var således inte disponibel för eder att ta del av min läckra lekamen.

Nu är jag i alla fall tillbaka på banan. Fredagen gick i vinets tecken, sällan har jag blivit så assdrunk dagen efter. Vaknade upp på soffan, tydligen tyckte jag att det en bra idé att sova i gamnackeposition hela natten. Till frukost blev det pizza, man måste ta sådana tunga beslut ibland om man ska lyckas hålla matchvikten. Efter den flottiga upplevelsen slängde undertecknad och stridsvagnen på en film och dekade åter ner oss i min soffa. Sömn genom hela rullen. Stabilit.

Lunch. Pizza igen. Så jävla världsklass, ser helt enkelt ingen anledning att bryta den diet som tagit mig såhär långt. Mer sömn. Framåt kvällen var jag människa igen, eller åtminstone så mycket människa jag kan bli, och resten av helgen var en odyseé i ren och skär chillning.

Just nu sitter jag i alla fall och funderar på nya bloggar, har en gruvlig bloggtorka just nu men det kommer väl. Eftersom det är måndag idag så funderar jag på att göra denna veckas klädbyte och i så fall så kommer det upp en "veckans outfit" lite senare. Den som lever få se. Och andas. Och leva vidare. Ja den som lever får göra en jävla massa saker helt enkelt. Inte lika kul för den som inte lever. Jävla dumt ordspråk det där. Nåja.

Gulligull.. // eder theadmin

Kastar upp ett klassiskt Youtube-klipp. Eftersom flera av er verkar ha missat både det ena och det andra så känner jag att jag måste utbilda er. Se detta flera gånger, det kan vara det roligaste någonsin. Stureplansbrats i Båstad under tennisveckan är fanimej nöten. Tommy Zethraeus kan ha haft en poäng.