En nygammal blogg...

Under åren som gått sedan du, jag och Svenne Banan började spela poker har mycket hänt i vårt avlånga land. Främst tänker jag i det här skedet på hur staten med polismakten och lotteriinspektionen på allvar börjat jaga. Det riktiga startskottet kom för en bra tid sedan nu, men personligen gick det upp för mig på allvar någonstans runt tidpunkten när polisen bröt upp EPC i Grebbestad. Sen att hela den historen blev en jävla soppa är en annan sak.

Staten vill kontrollera spelandet. Fine, jag förstår tankegången. Med spelande i största allmänhet följer ofta kriminalitet i största allmänhet, vi alla håller nog med om den principen. Runt de statligt utplacerade JackVegas-maskinerna i vilken random pizzeria som helst finns tveksamma element, inget snack om den saken. Men är det verkligen alla dessa välarrangerade och billiga pokertureringar med glada trivselspelare som skall sättas dit? Staten får nog tänka om!

Jag bor i Örebrotrakten, i en stad där det för det första inte finns något Casino. Jag gillar poker och trivs med det sociala runt spelbordet. När vi spelar, må det sen vara ett homegame hemma hos någon eller en turnering som EPC i Grebbestad, så handlar det om småpengar! Visst, 2000 kr är ju pengar det med, men i jämförelse med vad staten så välvilligt tycker att svensken har råd att spela för är det löjligt. När vi spelar cashgames så brukar det vara 5/10kr eller kanske 10/20kr. Staten tycker att 50/100kr är en lämplig miniminivå för de allra fattigaste spelarna. Staten tycker att en spelare bör sova 4 timmar per dygn, och har därför stängt sin egen internetsajt precis så länge per 24 timmar. Tack. Staten tycker att 80.000kr är en lämplig smärtgräns för spelare att förlora. Per hand alltså.

Nu handlade ju detta mest om livespel. Helt enkelt, om Vi skulle följa lagen och bara spela på det sätt som Storebror har bestämt, så skulle vi bli ruinerade. Skulle Vi följa lagen och hålla oss till casinospelen, skulle många av oss spela bort hus och hem. Skulle Vi följa lagen och följa de regler som Lotteriinspektionen ger oss, skulle spelklinikerna behöva byggas ut.

Det är just på grund av alla homegames, alla mindre pokersällskap, alla internetsajter, som vi över huvud taget KAN ägna oss åt vårt intresse. Där har vi råd, där kan vi spela "för skojs skull". Att lägga 300kr på ett sextimmars cashgame i hemkvarterets pokersällskap är ett billigt nöje. "Nöje" är ordet, inte "ångestspel". Samma tidsperiod på det "spelreglerade" casinot kan resultera i stor ångest, lånade pengar, spelmissbruk osv.

I det stora hela kan man faktiskt säga att den enda anledningen till att VI anordnar "olagliga" spel är för att vi inte har råd eller möjlighet att spela hos staten. Menar ni allvar med att reglera marknaden? Menar ni allvar med att ni "bryr er om" spelarna? Starta då upp ett casino i VARJE stad och kör cashgames med limits från 1/2kr och uppåt. Inte? Inte lönsamt? Nej men KÄFT DÅ och låt OSS anordna det i våra kamratliga sällskap! Handen på hjärtat, vart tror ni de flesta pokermissbrukarna och ångestspelarna föds, i Bygdegården utanför Halmstad i en 200kronors-turnering? Eller kan det vara vid statligt reglerade Casino Cosmopols blixtsnabba dealers som tar ditt lägsta inköp på 1000kr fortare än du hinner säga "dubbelmoralkaka"?

Casinon är kul, men dyrt. Poker är en folksport ("sport" i brist på ett bättre ord), större en ishockey. I paritet med fotboll. Tror ni att alla vi är spelgalna missbrukare som behöver handhållning? Kan en kvarts miljon människor vara i behov av övervakare och ekonomiskt förmynderi? Poker är en NÖJE för de flesta av oss, inget annat. Det är jämnställt med ifall staten skulle förbjuda biografer och sedan öppna egna och ta 2500:- för att se en film.

Jag skulle så gärna vilja veta hur dom tänker..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback